b. 1497, Augsburg, d. 1543, London was a German artist and printmaker who worked in a Northern Renaissance style. He is best known as one of the greatest portraitists of the 16th century.[2] He also produced religious art, satire and Reformation propaganda, and made a significant contribution to the history of book design. He is called "the Younger" to distinguish him from his father, Hans Holbein the Elder, an accomplished painter of the Late Gothic school. Born in Augsburg, Holbein worked mainly in Basel as a young artist. At first he painted murals and religious works and designed for stained glass windows and printed books. He also painted the occasional portrait, making his international mark with portraits of the humanist Desiderius Erasmus of Rotterdam. When the Reformation reached Basel, Holbein worked for reformist clients while continuing to serve traditional religious patrons. His Late Gothic style was enriched by artistic trends in Italy, France, and the Netherlands, as well as by Renaissance Humanism. The result was a combined aesthetic uniquely his own. Holbein travelled to England in 1526 in search of work, with a recommendation from Erasmus. He was welcomed into the humanist circle of Thomas More, where he quickly built a high reputation. After returning to Basel for four years, he resumed his career in England in 1532. This time he worked for the twin founts of patronage, Anne Boleyn and Thomas Cromwell. By 1535, he was King's Painter to King Henry VIII. In this role, he produced not only portraits and festive decorations but designs for jewellery, plate, and other precious objects. His portraits of the royal family and nobles are a vivid record of a brilliant court in the momentous years when Henry was asserting his supremacy over the English church. Holbein's art was prized from early in his career. The French poet and reformer Nicholas Bourbon dubbed him "the Apelles of our time".[3] Holbein has also been described as a great "one-off" of art history, since he founded no school.[4] After his death, some of his work was lost, but much was collected, and by the 19th century, Holbein was recognised among the great portrait masters. Recent exhibitions have also highlighted his versatility.   Related Paintings of Hans holbein the younger :. | Portrait of Henry VIII, | The astronomer Nikolaus Kratzer (mk45) | Adam and Eve | Thomas Cromwell | Holbein Lais of Corinth |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Thomas Clark
British-born Australian Painter, ca.1814-1883
Procaccini, Andrea
Italian, 1671-1734 Italian painter, draughtsman and architect. A pupil of Carlo Maratti, he is first documented in 1702, among the restorers of Raphael's fresco decorations (1511-14) in the Vatican. His Tarquinius and Lucretia (c. 1705; Holkham Hall, Norfolk) has cold colours and unnatural gestures that recall Guido Reni. Appointed by Pope Clement XI, between 1710 and 1717 Procaccini supervised the tapestry factory in S Michele a Ripa: the Purification of the Virgin (Rome, Vatican, Consistory Hall) is the only extant tapestry made from a cartoon (untraced) by Maratti and an oil painting (untraced) by Procaccini. The Baptism of Cornelius Centurion (1711; Urbino, S Francesco) for the Baptism Chapel in St Peter's, Rome, was previously attributed to Maratti or Giuseppe Bartolomeo Chiari, but Procaccini apparently based it on sketches supplied by Maratti, who also supervised and revised the work before it was displayed.